Alpackan

ALPACKA FAKTA

Alpackan mäter ca 1 m vid manken och väger som fullvuxen 50-80 kg.
Det är ett tystlåtet djur som konverserar med ett hummande läte -
ungefär som om man skulle prata med stängd mun.

Latin: Vicugna pacos
Släkte: Kameldjur, nära släkt med lama, vicuña och guanaco
Ursprung: Anderna i Peru, Bolivia och Chile
Användning: Ullproducent, hobby-djur, ”gräsklippare” för slott och koja
Fortplantning: Ett föl per år, dräktig ca 11,5 månader
Ull: Världens finaste och mest exklusiva ull i alla färger från svart till vitt
samt brunt och alla nyanser däremellan
Övrigt: Lättskött, mycket intelligent, kan nå en ålder av 20-25 år

HUACAYA och SURI

Det finns två typer av alpackor - huacaya och suri.
Huacaya (90% av alpackapopulationen tillhör denna typ) har en fluffig päls
medan suri har långa, rasta-liknande lockar.
Suris kan också ha något längre öron än huacayas och betraktas ofta som lite
nervösare.
De flesta uppfödare eftersträvar enfärgade djur, vilket förenklar ullsorteringen
efter klippningen.
Det finns emellertid också flerfärgade djur som är ett trevligt alternativ om man
spinner själv och inte vill ha så många djur.
Alpackor av rasen huacaya måste klippas en gång per år.
Att inte göra de kan bli djurplågeri eftersom de allra flesta får en sån fantastiskt
tät och varm ull att de helt enkelt kan få värmeslag sommartid.
Suri-alpackor, däremot, klipper man vartannat eller vart tredje år eftersom den pälsen
har en helt annan karaktär.
Den absolut finaste ullen - och den man spinner - kommer från sadeln.
Halsullen är som regel också av hög kvalitet medan ull från ben brukar kastas.
Bukullen räknas också som lågkvalitativ men går utmärkt att tova.
Ullen på huvudet (och ibland också svansen) brukar man inte klippa utan får vara kvar
som skydd mot sol och insekter.

Informationen tagen från Österlen Alpacka.

HEM